"Imagination is the highest kite one can fly"

Jag tänkte bara hojta till om att jag har startat en ny blogg - finurlig.blogg.se. Det bara blev så.

Ni får mer än gärna klicka in er där! 

 

 

Nu när det är sommar tillbringar jag nästan varje dag på KFUM. Inte för att jag inte gjorde det innan sommaren, haha. Mina dagar består i princip av brädspel, rollspel och massa nördande. Det är riktigt härligt! Väldigt ofta blir det dock riktigt minimalt med sömn. Men vem behöver sova när man istället kan umgås med coola nördar?!

Ikväll ska vi spela Talisman. Vilket kan vara världens bästa brädspel. Jag överdriver inte!

 

Det är mitt i natten och  jag befinner mig i flera olika världar samtidigt. Alla så unika och alldeles fullkomligt magnifika. Min själ och mina tankar gör tidsresor och lämnar efter sig en stig av drömmar och glädje. Allt i en härligt förvirrande blandning. En av dessa världar är denna, denna värld vi känner som verkligheten. Bitvis är det den underbaraste av världar och nu är en sådan bit. Ja, för tillfället är jag kär i livet och denna underbara värld. För bara cirka två år sedan drömde jag om att känna såhär. I hemlighet skrattade jag åt andras så kallade lycka. I hemlighet ville jag lämna denna värld. Att stanna kvar är det bästa valet jag någonsin gjort och jag ångrar det inte!

 

Det är nästan skamligt hur dålig jag är på att blogga. I mitt huvud bloggar jag jämt och ständigt. Men jag antar att verkligheten inte alls är en lika rolig plats att befinna sig på. Fast jag bör nog omformulera mig lite. Jag är egentligen inte dålig på att blogga. Jag är dålig på att uppdatera! För jag tycker faktiskt om min blogg, ibland. Jag har förresten tankar på att starta en ny blogg och sluta uppdatera här. Men vi får se, hähä. Nu däremot ska jag ta mig ut i snöstormen för att se om jag hittar semlor åt pojken. Han är på teaterrep och vill så hemskt gärna ha semlor att mumsa på när han kommer hem. Klart han får det!

 

 

Ut i snöstormen var det. Varväl!

 

Idag är det fredag, vilket innebär rollspel! Fast det är ju inte rollspel varje fredag. Men idag betyder fredag rollspel! Håhå, det ska bli roligt. Jag har förberett mig väl med både risifrutti och chokladpudding. Kanske tar med lite saft också.

 

Förresten, Janita och Cecilia! Fotografering på torsdag nästa vecka? Fungerar det? Jag har även tänkt boka in garderobplundring på måndag, fungerar det?

Varväl och trevlig helg!

 

 

Mitt morgonfika imorse och min finaste muminmugg! Också min enda muminmugg men det hör inte hit. Kaffe och ballerinakakor = mumsigt! Kanske inte världens nyttigaste frukost men vem bryr sig? På måndagar får man. Fast man får ju såklart alla andra dagar också, hähä. På måndagar, och alla andra dagar, får man även spela tvspel. så det så. Varväl!

Det är sent på natten och jag har ännu inga planer på att sova. Även fast tröttheten slår till som en blixt med jämna mellanrum. Jag sitter hemma hos mamma och förbereder inför rollspelet senare idag. Mitt finger gör ont och blöder lite. Mitt fel, tråkigt nog. Jag kan höra hur min bror också är vaken på övervåningen. Så det är inte endast jag som är vaken. Jag ska snart göra mig en till kopp te. Jag skaocksåsnart sluta förbereda och istället se på Black Adder. Så bra. Nästan det bästa som finns. Jag är förresten sjukt sugen på att göra något nytt med mitt hår. Klippa det annorlunda. Färga i någon cool färg. Kanske lila, rött eller mörkare brunt med ljusare toppar. Jag har ingen aning. Men något vill jag göra. Nog med mitt-i-natten-babbel. Det är inte kul för någon av oss. Fast jag tycker egentligen att det är roligt, hähä.

 

 

Varväl!

Jag har egentligen inte tid att blogga. Inte idag. Inte alls. Men jag gör det ändå. Sömnlös har jag vandrat genom veckans alla dagar och inte förrän nu kan jag börja skymta ljuset i tunneln. Så mycket plugg att jag inte står ut. Så mycket plugg att mitt sociala liv lider. Men imorgon är det slut. Imorgon kan jag börja leva igen. Fast jag pluggar imorgon också. Så egentligen är det på lördag mitt liv börjar igen. Men på något vis är det ändå roligt. Jag är ju egentligen en sådan där som tycker om att plugga. Jag glömmer bara bort det allt som oftast. Oturligt nog. 

 

 

 

Denna tidiga morgon i kalla, vintermagiska december sitter jag hemma hos mor och försöker plugga. Det går dock inte helt som jag vill, av olika anledningar. Mest för att jag saknar min pojke. Egentligen är han ingen pojke. Utan en vuxen man som just nu ligger hemma och sover sött. Hoppas jag. Jag ska nog också sova snart och fortsätta med pluggandet senare idag. Ja, jag gör nog så. Inget blir bättre av att jag sitter uppe och bara blir mer och mer trött. Varväl!    

Sitter hemma hos mamma såhär mitt i natten och ska ta itu med lite plugg. På något konstigt vis går det bättre på natten. Fast egentligen är det väl inte så konstigt. Varför kan ni ju få fundera på. Varför jag är hemma hos mamma kan ni ju också få fundera på. Senare idag ska jag träffa Elina och Ida. Det ska bli så kul! Jag ska röra mig hemåt från mamma rätt så tidigt så att jag hinner städa och baka lite. Pojken blir ju självklart utkörd under kvällen. Stackars liten. Eller inte, hähä. På lördag ska vi bowla och gå på julmarknad så han blir nog inte alltför ledsen ikväll.

 

Dagens rollspelsmöte är avklarat och nu är det snart dags för kvällsmat. Lite sent måhända men det är så vi lever! Rollspelsmötet var faktiskt riktigt roligt även fast det inte innehöll så mycket action just den här gången. Det var mest mysspelande och sammansvetsande av gruppen - kul och framförallt behövligt. Nu ikväll gör vi inte så mycket mer förutom att äta lite. Vi ska upp tidigt båda två, mer eller mindre frivilligt. Ni kan ju gissa er till vad jag tycker om det, hähä. Beroende på hur man ser på saken ska vi upp tidigt av helt olika viktiga, mer eller mindre, anledningar. Själv ska jag upp tidigt för att jag blir tvingad till det av en viss någon och för att jag ska träffa vännerna små, Elina och Janita. Vad jag vet. Dyker någon mer liten vän upp gör det inget alls. Tvärtom. Mhm.

 

 

Förresten så var Tradera elakt mot mig idag. Jag bjöd på en tröja som sedan inte ville bli vunnen av mig, elakt. Men men. Vissa av er träffar jag imorgon, andra inte. Så är det. Varväl! 

 

Idag frågade jag en vän vad hon önskar sig i julklapp och fick sedan samma fråga tillbaka. Automatiskt och utan att tänka efter gav jag mitt vanliga svar: "Jag vet inte." Men när jag sedan bestämde mig för att faktiskt tänka efter så slog det mig hur mycket jag har förändrats under året. Borta är flickan som alltid bara sagt; " En film, böcker eller någon tröja", bara för att önska sig något. Istället hade jag novembers längsta tankegång hittills och kom för en gångs skull fram till vad jag skulle vilja ha. Även bland det jag kom fram till att jag vill ha kan man se en förändring. Tärningar, rollspelsböcker och lajvsaker var det som alldeles naturligt slog mig först. Visst, hade jag fått något av det förra året hade jag också blivit fantastiskt glad. Men då hade dem inte passerat film på önskelistan. Nu har dem däremot gjort precis det och gissa om jag själv blev överraskad! Det här betyder dock inte att min kärlek för film börjat sina. Tvärtom. Min kärlek för film är starkare än någonsin. Jag bara prioriterar annat på önskelistan, hähä. Fast jag kommer dock inte önska mig något av det här från mina vänner. Bara från min pojke och lillebror. För dem vet precis var man får tag på sådant! 

 

 

Lika plötsligt som jag började skriva tänker jag nu avsluta. Varväl! 

Idag har jag varit en stund med Elina på staden och ska alldeles strax åka iväg hem till mamma. Jag är sugen på att ta med kameran så att jag kan fotografera systrarna små. Bara det inte bli mörkt alltför fort. Det tycker jag inte om. Jag blir förresten ensam hemma sedan. Jag har ingen aning om alls vad jag vill göra. Jag vet vad jag borde göra dock men det vill jag inte göra. Det är väl rebellen i mig som talar igen. Jag tycker om det. Ibland. Emellanåt. Idag tycker jag om det.

 

Jag hade en alldeles magnifik helg. I lördags var jag en fullkomligt knasig hattmakerska igen. Jag sydde, självklart, hattar som gåva till förlovningsparet. Dem två finaste hattar jag hittills sytt. Att få lajva igen med så trevliga människor var underbart. Snart är det dags igen! I söndags var jag en utbygdsjägare med huvudet helt i det blå. Mellan allt det här hann jag också med att äta tårta, promenera, se på film, spela Chrono Trigger och mycket mer. Magnifikt som sagt.

 

 

Här ska alldeles strax ses på Hugo. En film som jag väldigt länge velat se. Fick den i födelsedagspresent av pojkens föräldrar i tisdags och att jag kunnat hålla mig fram till nu är ett verkligt under. Fast egentligen inte. Inte ett verkligt under i alla fall. Jag har haft så himla mycket att plugga de senaste veckorna att min hjärna nästan brytit ihop. Men mestadels är det mitt eget fel. Vi kan ju låtsas som att jag jobbar bäst under press. Ja, det låter bra. I samband med min födelsedag har jag nu också på riktigt förstått att året är på väg mot sitt slut. 2012, året som nyss började är snart slut. Hur gick det till? Vad har jag egentligen uppnått det här året? Har jag följt mina drömmar och levt för dagen? Så många frågor denna mörka natt men så få svar. Svaren tar jag en annan gång. Om jag ens har dem. Nu, mina kära nattugglor, blir det Hugo. 

 

 

Jag har nu varit 21 år i en lite mer än en timme. Jag gillar det inte. Inte alls. Jag hatar att fylla år och bli äldre och äldre för varje år som går. Det skriker av protester inom mig och min hjärna gör allt för att övertyga mig om att det bara är på papperet. Jag är inte helt säker på vad det är som gör att jag känner såhär. Det är ju inte som att jag drabbas av ålderskris eller något. Det är mest bara en allmän ovilja att bli äldre. Fast det är bara på min födelsedag jag känner såhär. Dagen efter och följande dagar är jag mitt vanliga barnsliga jag igen, helt övertygad om att jag bara blivit äldre på papperet. Mitt sinne förblir förevigt som det hos ett litet barn. Underbart och alldeles fantastiskt. 

 

 

 

Vet ni vad det här betyder? Pannkaksfrukost med lite Captain America till! Helt och fullständigt fantastiskt!

Jag sitter här och har smygstartat frukosten lite medan pojken steker pannkakor. Fullkomligt rättvist.

Fast jag ser nu att pojken också har smygstartat lite. Det måste vara därför vi passar så bra ihop, mhm.

Men över till att förbereda för pannkakor och film. Varväl!