"I often think that the night is more alive and more richly colored than the day."
Varje måndag, från och med för ett par veckor sedan, spelar jag rollspel med pojken, lillebror och en av pojkens vänner. Pojken spelleder och vi andra har bildat en liten trio med olika bakgrunder och personligheter.
Min första karaktär jag gjorde blev alldeles misslyckad. Men den här, den är cool.
Såhär brukar spelmötena se ut:
Vi ger oss iväg till något ställe och kommer fram utan bekymmer.
På vägen tillbaka stöter vi på en grupp med x antal troll.
Pojkens vän dödar de flesta och tar knappt någon skada( han är rollspelserfaren och kan det där med att döda).
Lillebror blir slagen medvetslös och faller ner på marken mer eller mindre död innan han själv hinner göra något.
Det har också varit han som provocerat trollen så att de blir arga och börjar slåss...
Man kan ju tycka att han borde vara bättre på att inte dö direkt med tanke på hans provocerande.
Jag själv tar lite skada, ibland mer, men jag gör mer skada än jag tar själv. Det är ju bra.
Nu till det coola med min karaktär, förutom det att hon kan bli varg en gång i månaden då.
Hon har förmågan järnfot vilket gör att hon gör sjukt med skada när hon sparkar.
Jag fick chansen ikväll att försvara mig mot ett troll som var på väg i språngmarsch mot mig med ett spjut.
Jag rullade mina tärningar och ja, jag sparkade trollet i huvudet så han dog. Lite coolt ändå? 
Google.
Idag ska jag med pojken till Stockholm för att julhandla. Lovely!
En kaka har han lovat mig och den ser jag fram emot, mhm.
Varväl!
"A good listener is usually thinking about something else."
På Eskilstunas gick vi för att fira att vi då känt varandra ett helt år, det var också där vi träffades för första gången!
Jag vill säga något bra om den just för att den ändå har ett affektionsvärde men tyvärr.
Både Torshälla och Malmköping lyckades betydligt bättre.
Fast jag smakade ju dock på brända mandlar första gången och det är något bra!
Åh, det här året med pojken alltså. Det har fått mig att känna mig som världens matoskuld.
Hela tiden utbrister jag att det här, det har jag aldrig ätit förut!
Fast med tanke på att jag näst intill levde på te tiden innan honom är det väl inte så konstigt.
Tiden innan honom, det låter så underligt och oskyldigt kanske?
Hela det här året har varit fullt av första-gången-upplevelser, för mig åtminstone.
Så frasen "Tiden innan honom" känns ändå rätt.
Det bästa på Eskilstunas Julmarknad, de förträffligt söta gutefåren!
Sötaste godisståndet, åtminstone namnet. Tyvärr hade de inget godis jag ville ha. Synd.
Ja, nu blir det bio snart. Varväl!
"Failures are finger posts on the road to achievement."
Hur kommer det sig? Hur kunde jag bli övertalad?
Ja, det var såhär...
Jag och pojken satt och pratade och jag frågade helt plötsligt;
- Hur gör man sig osynlig på lajv? Om jag har en medfödd förmåga att bli osynlig närhelst jag vill, hur gör jag?
- Du måste säga något i stil med: Jag förtrollar dig, du kan inte se mig!
- Jag borde inte behöva det, det är ju en medfödd förmåga. Och om om den jag möter spelar att magi inte på honom/henne?
- Ja, då går det inte...
Här fick jag världens bästa idé;
- Jag kan gå runt med en stor neonskylt som det står: "JAG ÄR OSYNLIG" på!
Det gick inte hem så väl hos pojken. Synd egentligen. Det hade ju varit en syn, om inte annat, att få gå runt med den där skylten. Sedan sa jag, lite på skämt sådär, att om jag får vara hattmakare så åker jag med utan att bråka. Jag trodde inte att pojken skulle nappa men det gjorde han. Han nappade ivrigt och exalterat.
Så det är numera bestämt att jag spela hattmakare nästa sommar.
Dedt är ju inte fy skam det heller liksom.
Jag menar hattmakare, det måste ju vara ett av världshistoriens bästa yrken någonsin!
Google.
Åh, vad har hänt med mig?
Idag har jag sprungit runt hela dagen och letat tyg, band, väskor, bälten som jag kan ha på mig då.
Inte motvilligt heller utan helt och fullkomligt frivilligt.
Jag tyckte till och med att det var roligt!
Som om inte det räcker så spelade jag rollspel häromdagen...
I know, he's turning me into...into a even greater nerd. And I seem to approve?
Nej, jag måste se på Ugly Betty nu.
Varväl!
