"Imagination is the highest kite one can fly"

Sitter hemma hos mamma såhär mitt i natten och ska ta itu med lite plugg. På något konstigt vis går det bättre på natten. Fast egentligen är det väl inte så konstigt. Varför kan ni ju få fundera på. Varför jag är hemma hos mamma kan ni ju också få fundera på. Senare idag ska jag träffa Elina och Ida. Det ska bli så kul! Jag ska röra mig hemåt från mamma rätt så tidigt så att jag hinner städa och baka lite. Pojken blir ju självklart utkörd under kvällen. Stackars liten. Eller inte, hähä. På lördag ska vi bowla och gå på julmarknad så han blir nog inte alltför ledsen ikväll.

 

Dagens rollspelsmöte är avklarat och nu är det snart dags för kvällsmat. Lite sent måhända men det är så vi lever! Rollspelsmötet var faktiskt riktigt roligt även fast det inte innehöll så mycket action just den här gången. Det var mest mysspelande och sammansvetsande av gruppen - kul och framförallt behövligt. Nu ikväll gör vi inte så mycket mer förutom att äta lite. Vi ska upp tidigt båda två, mer eller mindre frivilligt. Ni kan ju gissa er till vad jag tycker om det, hähä. Beroende på hur man ser på saken ska vi upp tidigt av helt olika viktiga, mer eller mindre, anledningar. Själv ska jag upp tidigt för att jag blir tvingad till det av en viss någon och för att jag ska träffa vännerna små, Elina och Janita. Vad jag vet. Dyker någon mer liten vän upp gör det inget alls. Tvärtom. Mhm.

 

 

Förresten så var Tradera elakt mot mig idag. Jag bjöd på en tröja som sedan inte ville bli vunnen av mig, elakt. Men men. Vissa av er träffar jag imorgon, andra inte. Så är det. Varväl! 

 

Idag frågade jag en vän vad hon önskar sig i julklapp och fick sedan samma fråga tillbaka. Automatiskt och utan att tänka efter gav jag mitt vanliga svar: "Jag vet inte." Men när jag sedan bestämde mig för att faktiskt tänka efter så slog det mig hur mycket jag har förändrats under året. Borta är flickan som alltid bara sagt; " En film, böcker eller någon tröja", bara för att önska sig något. Istället hade jag novembers längsta tankegång hittills och kom för en gångs skull fram till vad jag skulle vilja ha. Även bland det jag kom fram till att jag vill ha kan man se en förändring. Tärningar, rollspelsböcker och lajvsaker var det som alldeles naturligt slog mig först. Visst, hade jag fått något av det förra året hade jag också blivit fantastiskt glad. Men då hade dem inte passerat film på önskelistan. Nu har dem däremot gjort precis det och gissa om jag själv blev överraskad! Det här betyder dock inte att min kärlek för film börjat sina. Tvärtom. Min kärlek för film är starkare än någonsin. Jag bara prioriterar annat på önskelistan, hähä. Fast jag kommer dock inte önska mig något av det här från mina vänner. Bara från min pojke och lillebror. För dem vet precis var man får tag på sådant! 

 

 

Lika plötsligt som jag började skriva tänker jag nu avsluta. Varväl! 

Idag har jag varit en stund med Elina på staden och ska alldeles strax åka iväg hem till mamma. Jag är sugen på att ta med kameran så att jag kan fotografera systrarna små. Bara det inte bli mörkt alltför fort. Det tycker jag inte om. Jag blir förresten ensam hemma sedan. Jag har ingen aning om alls vad jag vill göra. Jag vet vad jag borde göra dock men det vill jag inte göra. Det är väl rebellen i mig som talar igen. Jag tycker om det. Ibland. Emellanåt. Idag tycker jag om det.

 

Jag hade en alldeles magnifik helg. I lördags var jag en fullkomligt knasig hattmakerska igen. Jag sydde, självklart, hattar som gåva till förlovningsparet. Dem två finaste hattar jag hittills sytt. Att få lajva igen med så trevliga människor var underbart. Snart är det dags igen! I söndags var jag en utbygdsjägare med huvudet helt i det blå. Mellan allt det här hann jag också med att äta tårta, promenera, se på film, spela Chrono Trigger och mycket mer. Magnifikt som sagt.

 

 

Här ska alldeles strax ses på Hugo. En film som jag väldigt länge velat se. Fick den i födelsedagspresent av pojkens föräldrar i tisdags och att jag kunnat hålla mig fram till nu är ett verkligt under. Fast egentligen inte. Inte ett verkligt under i alla fall. Jag har haft så himla mycket att plugga de senaste veckorna att min hjärna nästan brytit ihop. Men mestadels är det mitt eget fel. Vi kan ju låtsas som att jag jobbar bäst under press. Ja, det låter bra. I samband med min födelsedag har jag nu också på riktigt förstått att året är på väg mot sitt slut. 2012, året som nyss började är snart slut. Hur gick det till? Vad har jag egentligen uppnått det här året? Har jag följt mina drömmar och levt för dagen? Så många frågor denna mörka natt men så få svar. Svaren tar jag en annan gång. Om jag ens har dem. Nu, mina kära nattugglor, blir det Hugo.