"Sometimes it is better to light a flamethrower than curse the darkness."

Idag frågade jag en vän vad hon önskar sig i julklapp och fick sedan samma fråga tillbaka. Automatiskt och utan att tänka efter gav jag mitt vanliga svar: "Jag vet inte." Men när jag sedan bestämde mig för att faktiskt tänka efter så slog det mig hur mycket jag har förändrats under året. Borta är flickan som alltid bara sagt; " En film, böcker eller någon tröja", bara för att önska sig något. Istället hade jag novembers längsta tankegång hittills och kom för en gångs skull fram till vad jag skulle vilja ha. Även bland det jag kom fram till att jag vill ha kan man se en förändring. Tärningar, rollspelsböcker och lajvsaker var det som alldeles naturligt slog mig först. Visst, hade jag fått något av det förra året hade jag också blivit fantastiskt glad. Men då hade dem inte passerat film på önskelistan. Nu har dem däremot gjort precis det och gissa om jag själv blev överraskad! Det här betyder dock inte att min kärlek för film börjat sina. Tvärtom. Min kärlek för film är starkare än någonsin. Jag bara prioriterar annat på önskelistan, hähä. Fast jag kommer dock inte önska mig något av det här från mina vänner. Bara från min pojke och lillebror. För dem vet precis var man får tag på sådant! 
 
En bild från i våras, om inte förra året till och med. Poet, poet, poet i skogen där. 
 
Lika plötsligt som jag började skriva tänker jag nu avsluta. Varväl! 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Design by Tasnim