"Imagination is the highest kite one can fly"

Ännu en gång gick jag och la mig alldeles för sent, eller var det tidigt?
Tanken var att stiga upp 11.30 och sedan springa iväg för att träffa Janita klockan 12.00.
Men, duktig som jag är, fick jag för mig att pojken sms-signal var alarmsignalen.
Jag kunde ju lagt mig igen när jag väl kom på det men, what's the point in that?
Istället sitter jag här, otroligt nog väldigt pigg, och bloggar.

I måndags var jag, pojken och några av hans vänner iväg på spökvandring.
Det gick ut på att vi spökade ut oss, ställde oss i en skog och skrämde småbarn, runt 13-17 år gamla.
För mig och pojken var det så att antingen blev de livrädda och bokstavligt talat föll ihop för att sedan springa fort som tusan därifrån, eller så blev de inte så rädda alls.
Jag kan trösta mig med att de vi inte lyckades skrämma, dem skrämde pojkens två vänner istället.
De två alltså, de fick till och med dem kaxigaste killarna att nästan kissa på sig av rädsla!
Som tack för det här fick vi alla en varsin peng och gratis lajv nästa sommar.
Tror ni inte att på vägen hem påpekar pojken, och hans vänner,
att jag inte längre kan skylla på att jag inte har råd.
Vad ska jag nu skylla på?

När vi var på väg bort från skogen träffade jag och pojken på en grupp ungdomar som letade efter någon.
De tyckte att pojken såg läskig men att jag såg ut som en liten flicka...
Till och med när jag är läskigt sminkad och har blodig klänning ser jag tydligen yngre ut.
De som sa det var förresten nästan yngst av alla som gick.


Weheartit.

Nu måste jag springa.
Varväl!