"Imagination is the highest kite one can fly"

Här ska alldeles strax ses på Hugo. En film som jag väldigt länge velat se. Fick den i födelsedagspresent av pojkens föräldrar i tisdags och att jag kunnat hålla mig fram till nu är ett verkligt under. Fast egentligen inte. Inte ett verkligt under i alla fall. Jag har haft så himla mycket att plugga de senaste veckorna att min hjärna nästan brytit ihop. Men mestadels är det mitt eget fel. Vi kan ju låtsas som att jag jobbar bäst under press. Ja, det låter bra. I samband med min födelsedag har jag nu också på riktigt förstått att året är på väg mot sitt slut. 2012, året som nyss började är snart slut. Hur gick det till? Vad har jag egentligen uppnått det här året? Har jag följt mina drömmar och levt för dagen? Så många frågor denna mörka natt men så få svar. Svaren tar jag en annan gång. Om jag ens har dem. Nu, mina kära nattugglor, blir det Hugo.