"Imagination is the highest kite one can fly"

Jag klippte lugg igår, på ren impuls. Visst, jag hade i flera dagar tänkt att göra det.
Luggen har alltid varit mitt säkra kort när jag känt för förändring.
Men för första gången så ångrar jag det. Inte för att jag är skitful i det eller så.
Det är bara inte jag längre.
Från att ha haft lugg hela tiden i flera år till att inte ha det i två-tre månader för att sedan växa ifrån det.
Betyder det då att om jag låter bli att se på film, fotografera och äta choklad i två-tre
månader att jag växer ifrån det också?
Det är något jag aldrig kommer att få veta för jag känner inte riktigt för att försöka, haha.
Lite längre än två-tre månader var det nog förresten...


Google.

Jag kommer inte på någon bra slutkläm så hm...Varväl!